Mankers

Ägare: Rune Holmberg

Mankers ligger intill Kungsvägen med ägor på vardera sida om den.

Gården har varit i släktens ägo sedan 1794 då den ägdes av Johan Eriksson Mannström. 1829 ärvde sonen Erik Vilhelm Mannström gården varefter hans hustru, Eva Teresia, tog över efter hans död 1892. 1917 köptes gården av Evas son Teodor Mannström. 1958 dog Teodor och lämnade gården till hustrun Ingrid Mannström och deras fem barn. 1988 köptes tre femtedelar av stärbhuset av Teodors och Ingrids barnbarn Rune Holmberg.

Idag finns det på gården byggnader av alla de slag. En ny maskinhall har byggts men den är placerad så att den inte är så iögonafallande. Från vägen ser man även "murar" av brännved som gårdsägaren har till salu. Veden passar väldigt bra in i landskapet.

Vedmurarna 10.6.2005

Huvudbyggnaden sedd från vägen 10.6.2005
Observera lönnarna med döda kronor

Träden som växer på gården har börjat bli för gamla. Bland flertalet av lönnarna har en del av kronan dött och en av granarna har börjat dö i grenspetsarna. För övrigt är gården beklädd med flera träd, syrenhäckar och buskar av olika slag vilket ger ett lummigt och hemtrevligt intryck.

Gårdsträd 10.6.2005
Man ser klart att granen till vänster, i syrenhäcken, är döende

På gården finns det en ladugård och en svinstia. Ingendera används dock mera till djuruppfödning. Ladugården är visserligen ännu i användning med fungerar som ett lager. Lider och lador finns det också och de flesta verkar vara i rätt så bra skick.

Spannmålstorken sedd från vägen 10.6.2005

Gårdsägaren, Rune Holmberg, är självverksam och inriktad på att gården skall vara i gott skick. Mängden träd och buskar har ökat en hel del i landskapet runt Mankers de senaste 70 åren.

Landskapet runt Mankers 1932

Samma landskap, nya tider 29.6.2005

Åtgärdsförslag

Den gamla granen i syrenhäcken måste man avlägsna. Lönnarna börjar också må dåligt. Dessa bör ersättas med nya, friska träd. Intill en av lönnarna som är i dåligt skick växer en fin pelaren som bra kan ersätta trädet.

Vedraderna, som passar bra in i landskapsbilden, är det förstås motiverat att fortsätta med.

28.11.2006 Objektletaren